När man inte riktigt vet.

När man inte riktigt vet frågan, hur letar man efter sitt svar då?
Jag har dom senaste dagarna suttit och försökt gå igenom olika processer, känslor och det är svårt.
För sedan ska det analyseras med tanke på att jag letar efter svaren.

Jag satt och pratade med Karin en kväll och jag försökte förklara för henne vad mitt syfte
är när jag gör detta. För om jag inte förstår själv, hur ska då någon annan förstå?
I ärlighetens namn är det inte många som förstår mig till fullo. Nu pratar jag inte om mina vänner
utan jag pratar om de psykologer jag träffat under 2016.

Tillbaka till samtalet.

Jag tycker att det är lättare att lyssna på andra och följa med i deras tankar och känslor
än när det gäller en själv. Det har jag såklart också funderat över och för min del handlar det
säkerligen om att jag behöver inte vara i kontakt med mina egna känslor gällande mina egna processer
i samtalen.

I höst fyller jag trettiotvå år. Tycker att jag har gjort många bra saker, jag har utvecklats av mina
misstag, av mina många olika arbeten på Bosch och många saker därtill.
Såklart kantades mitt liv av att min Pär fick en hjärntumör. Allt vi hade var vackert. Det är vårat livet ut.

Pär’s sjukdom var en rejäl utmaning med alla dess ansikten den kom med. Nu står jag inför en större utmaning och det kommer ut när det är dags. Allt är fortfarande enbart i planeringsstadiet men som alla gånger förr, jag ger mig aldrig.

20150802_131756 20160111_181552

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Vaksamheten är ett faktum.

Det är ingen infektion, det är en tumör.

Du har med största sannolikhet en elakartad tumör.

Ser dom att andningen är lite ansträngd?

Har dom läst av alla plåtar? Vem har granskat dom?

Ser värdena bra ut? Hur har dom tänkt att dosera denna gång?

Ytterligare en kramp, denna varade i 1 minut och 43 sekunder. Bäst att notera och meddela ansvarig sjuksköterska.

Varför tar dom dessa prover? Varför tar dom inte de andra proverna?

Om det skulle ske något akut, hur lång tid tar det för dig att ta dig hit?

Detta är kritiskt, han kanske inte klarar natten.

Vi kan tyvärr inte göra något mer nu.

Nu är det allvarligt, han kanske inte tar sig igenom natten.

Vi har upptäckt ytterligare en tumör.

Tumören har börjar blöda.

Vi opererar inte för att ta bort tumören, vi opererar för att kunna rädda hans liv.

Hur länge brukar han ha andningsuppehåll?

Vi kan inte erbjuda mer strålning.

Varför har ingen lagt märke till detta? Måste få prata med en sjuksköterska.

Har ingen sett det här? Jag måste larma på personal.

Nu ökar febern igen. Bäst att larma.

Har ni kontaktat Akademiska?

Vad säger den ansvarige neurokirurgen?

Han har ingen hörsel, har dom märkt det?

Vi ska gå rakt på sak, hans läge är väldigt kritiskt. Han kanske inte överlever natten.

Dessa stycken är bara ett fåtal av alla situationer som har ägt rum.

- Du är deprimerad

- Du är utmattad

Låt dig tas om hand om. Känn ingen stress.

FB_IMG_1485211895175

Hur tas man om hand om? Känn ingen stress. Jag måste komma över känslan av att skynda mig efter ambulansen, ringa 112, inte missa minsta lilla tecken av försämring. Det är min press över mig själv.

Pressen och stressen ökar för var dag som går. Min känsla är att människor tittar på mig och ser att jag är redo. För nu har det gått ett år.

För mig har det inte gått ett år. Jag har enbart hållit andan under tiden för att människor säger att första året är jobbigast.

Jag har levt i en gråskala under 2016. Överlevnad?

Jag blir stressad av att vara en dålig matte till mina hundar. Den energi och ångest jag har går i det stora hela åt hundarna.

En utav alla årsdagar hade jag enorm ångest så jag begav mig ut i – 17 grader för att köra uppletande. Det är så jag jobbar, samtidigt som stressen över att vara en dålig hundägare dämpas.

En ond, ständig balansgång.

FB_IMG_1485212209910

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Det här med avslut.

 

 

Jag har egentligen aldrig varit den typen av människa som har följt en serie slaviskt fram till jag mötte Pär. Då var det Suits som gällde och det var någon slags kvällslyx för oss att se ett avsnitt. Nu är det en helt annan sak. Jag har inte samma ork eller energi som jag hade då. Eller förr överhuvudtaget.

Nu handlar det mer om att hushålla med energin eller att köra fullt ut på samma dygn. Jag vet dock vad det innebär, det innebär att det känns som om jag skulle ha rest igenom massor av olika tidszoner, spenderat en hel vecka på Roskilde festivalen,  en medelsvår dumhet, när människor pratar vet jag inte riktigt vad ljudet kommer ifrån.

Så, jag försöker så gott som jag bara kan att just hushålla med energin. Det i sin tur har just bidragit till att jag har börjat följa en och annan serie.

Alldeles nyss slog det mig, jag har inte kollat på sista avsnittet på alla serier.

Jag vill inte att det ska vara slut. The End. Detta är väl förstås ett sätt för mig att kontrollera när slutet ska komma, men allvarligt? Jag visste hela tiden vad som väntade med Pärs sjukdom och jag intalar mig själv att detta är en del av lösningen?

Istället för att sänka axlarna, andas och acceptera att sorgen måste få plats så fortsätter jag att fly. Jag börjar faktiskt bli riktigt besviken på mig själv.

Det kanske kan tyckas att det är enkelt men när ens starkaste egenskap(inom svåra situationer)  helt plötsligt är den värsta så finns inte svaret alltid mitt framför en.

 

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Saker du kommer att lära dig.

 

Någon gång kommer många av oss att drabbas av olika traumatiska upplevelser. Den enda som äger dina känslor är du själv och ingen annan kan krypa in i din bubbla och förstå allt till fullo. När känslorna exploderar i din
kropp, på toppen av den otroligt hemska händelsen som faktiskt har ägt rum kommer du att få se olika typer av lovord, vänner och bekanta. Vissa vill bara vara i närheten för att det är nyhetens behag som kittlar.

Du kommer se vilka som står kvar och tro mig, du kommer också få se vilka som vänder ryggen till. Förhoppningsvis inte lika många som vände sin rygg emot mig.

Beroende på vilken situation du hamnar i kommer du säkerligen ha en roll att agera. Jag hade min roll, jag älskade att ha den rollen samtidigt som det var otroligt tungt efter att han somnat in. För mina vänner kanske jag är samma person sedan innan, men jag tappade en bit av min identitet. Jag är inte längre Emma – fixar – allt.  Lovord har jag numera svårt för. Min känsla är att folk har identifierat om mig till någon helt annan. Faktum är att jag tycker att jag fortfarande hör till en viss gemenskap och duger precis som jag var innan. Där har människor skalat bort vissa delar utav min identitet. Medvetet eller omedvetet är en utav alla frågor.

Så, då har vi kommit till lovorden. Du kommer att få höra mycket och jag kan tyvärr inte säga här och nu vilken av dom som kommer visa sig att stämma. Det är något jag tror att var och en får upptäcka själva. Det är hårt att upptäcka men du kommer att förstå varför någon gång framöver.

Har du nyss drabbats av en traumatisk händelse, tappat någon som står dig nära ska jag berätta något för dig.

Funderingarna kommer att vara många, eller inte alls. Jag personligen var tvungen att googla sorg. Vad är sorg?

Tro inte på allt du hör eller läser! Vissa saker har givetvis stämt in på mig men eftersom jag har läst så mycket om just sorg började jag fundera vad jag hade för fel. Det var mycket som inte stämde överhuvudtaget och det fick mig att känna att något är definitivt fel på mig.

Men så var inte fallet. Jag personligen tror att sorg kan beskrivas rätt grovt men resten baseras på din egna personlighet och tidigare erfarenheter.

Jag kan ärligt säga att det har gått ett år sedan jag förlorade min man Pär och sorgen har knappt bearbetats. Jag måste göra det på mitt sätt och så bör du också göra om du hamnar där.

 

Ta hand om dig. Det är värt så mycket mer än vad du tror.

FB_IMG_1468278970153

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Picture this.

Steady feet on a shaking ground. Your hero has left and is no longer around.

Do the line-up , be prepared to get your number. Soon your cells will multiple faster than the cliché , speed of light. Still no cure in sight. How do you feel? Numb? Empty? Wanna fight to something that has beaten so many before? Are you still sure?

Every milligrams of poison in your body make your veins green, it is like the cartoons you’ve seen.

One day you feel like the champ and suddenly you’re stuck in a cramp. Which limb cant you no longer move? Do you have anxiety, calm down beacuse it’s more to come. You’ll see your loved ones breake down. Step by step, piece of piece.

I snap my fingers and in a second I can take almost everything from you but not your love or soul.

 

 

My name is Glioblastoma.

0469821c0d4121da0d31cd990ee90c_thumb

glioblastoma-multiforme-fig-3

 

 

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , | 1 kommentar

December 2015

Emma Pettersson gift med Pär Lidbom.

♥ 2015-12-12 ♥ 

FB_IMG_1468278957792

Inväntar dock svar från min överklagan om att jag inte kan byta efternamn.

 

Detta som du kommer att få läsa är tyvärr ingenting jag vill skriva om.

Pär har somnat in. Han kommer alltid, för evigt vara en krigare ♥

 

♡ Du och jag dansar än ♡

FB_IMG_1468278970153

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , | 1 kommentar

Livet efter operationen.

I januari vart Pär opererad för sin hjärntumör och jag ska nu berätta lite om vad som hände sen!

 

Han vart som sagt hemskickad mycket tidigare än vad som hade sagts och det var lika bra. Pär var otålig och fruktansvärt less på att vistas på sjukhus och det förstår jag. Ingen bra sömn och alltid spring i korridorerna som höll honom vaken.

Väl hemma så la han sig direkt i soffan och bara pustade ut. Känslan av att få vara hemma såg man i hans ögon. Vi kokade kaffe och tittade faktiskt bara på tv, i lugn och ro. Han fick enorma stift i operationsärret och det stramade en hel del med tanke på att man faktiskt lyfter av käkmuskulaturen under operationen för att sedan sy fast den igen. Så det var ingen idé att äta morötter eller knäckebröd på ett tag.

Efter ca tio dagar var det dags att ta bort stiften om det såg bra ut,vilket det också gjorde. Både jag och Pär hade fått för oss att det skulle göra ont men enligt Pär så var det inte alls så farligt som vi trodde. Tack och lov för det med tanke på att det var över fyrtio stycken. Allt har egentligen flutit på väldigt bra förutom att vi fick lov att åka in en gång för att ett epilepsianfall inte släppte. För den som inte vet kan jag berätta att det är fokal epilepsi, den är alltså i ansiktet och inte i hela kroppen. Han tappar aldrig medvetandet och minns alltid alla detaljer så det är ingen fara så. Men, efter att ha haft ett anfall över 45 minuter fick vi komma in och efter starka mediciner så släppte det till slut.

Vi befinner oss nu i början av Augusti och cellgifterna tas var tredje vecka och en ny MR av hjärnan väntar oss i September vilket alltså innebär en ny väntan för oss alla.

 

Innan dess så behöver vi inte tänka onödigt mycket på det utan nu ska vi rikta vårat fokus på något helt annat.

IMG_20130630_163916

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Humor

Bara för att livet är svårt ska man inte sluta skratta!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

I love to say fuck.

f97093b3722c305396515684a58bbfb3

På riktigt! Jag svär som en tonåring, inget att vara stolt över men jag är bara mig själv. Till något helt annat, jag vill att ni ska få läsa några rader som jag inte har skrivit förr. Det glöms så lätt bort när man är påväg att hamna i der bittra träsket.

Jag är tacksam över att ha mina föräldrar.

Jag är tacksam för den kontakt jag har med min släkt.

Jag är tacksam för mina vänner.

Jag är tacksam för att ha träffat Pär.

Jag är tacksam för världens bästa hund.

Jag är tacksam för alla nya bekantskaper som stiftas.

Jag är tacksam, även fast ni inte får läsa det alla gånger.

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Tur är ingen tillfällighet?

Jag har skrivit många rader men jag var dock lika snabb på att radera dom. Jag har så mycket jag vill skriva men vet inte vad som är okej och inte okej att skriva.

Att livet är tufft det vet vi sedan länge men att det skulle bli tuffare visste jag inte. Jag har väl antagligen varit så dum att jag har tänkt att det inte kan bli värre. Ack så fel jag hade! Det blir alltid bättre sägs det men med vissa problem kan man inte låta bli att ifrågasätta när. Jag har dom senaste veckorna haft en gnagande oro över ekonomi och över Pärs hälsa. Många mardrömmar, uppvaknanden och många tankar.

Just nu sitter jag helt ensam i lägenheten. Jag har pratat med vänner i telefon och grinat har jag dessutom gjort. Det är som sagt ingen hemlighet att vi inte har den fetaste börsen just nu, men vi ber inte om hjälp. Det faktum att det är så otroligt pinsamt gör att vi inte gör det. Att behöva ”sjunka så lågt” att be om hjälp är våran känsla. Vi gör det helt enkelt inte.  Idag, har två vänner satt in en slant och självklart grinade jag. Att behöva hjälp men att inte våga eller vilja gör ont i hjärtat och i samma sekund som man förstår att man får hjälp en bit på vägen till mat på bordet så brister det. Helt jävla totalt ( ursäkta men det beskrivs bäst med en svordom ).

 

Jag känner en enorm tacksamhet och jag kommer aldrig,aldrig glömma er hjälp.

Ni ser att vi behöver hjälp, ni förstår att vi aldrig skulle fråga och ni hjälper oss.

♥ Tack ♥

20130814_193437 

Screenshot_2014-05-29-22-36-28-1

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar