Att räcka ut sin hand.

a4ac9375140d4b21d296f86f92288a11

Som rubriken lyder så kommer det idag handla om när människor i sin närhet räcker ut sin hand.

Redan när allt detta började så började oron. Hur ska detta gå? Fyra hundar, jag är inte på mitt jobb, Pär ligger inlagd.. Vad gör jag? Vad ska jag göra? Hur gör jag med alla hundarna? Hur gör jag rent ekonomiskt? Jag kan inte trolla med mina knän!

Jag, Pär.. Vi har en enorm tur att vi har sådana fina människor omkring oss. Att be om hjälp i denna situation är rent ut sagt pinsamt! Fruktansvärt pinsamt! Det är faktiskt bara en vän och mina föräldrar som jag vågar öppna mig för när vi behöver hjälp. Jag säger det igen, det är faktiskt väldigt pinsamt att be om hjälp just nu.

Ni ska veta att mina ögon tåras så fort någon räcker ut sin hand. Ni anar inte hur mycket hjälpen betyder för oss. Det är alltifrån pengar, STÖD, hjälp med hundarna och hundmat ifrån Mera Dog.

Mina älskade föräldrar, mina/våra vänner, hundvänner och bekanta har verkligen visat ett stort hjärta och det är jag er evigt tacksam för!

INGEN NÄMND, INGEN GLÖMD.

För detta glömmer vi aldrig.

Om Simmaellersjunk

Jag är nyss fyllda 29 år och är sambo med Pär 39 år. Vi gick från att vara nykära till att numera kämpa mot en elakartad hjärntumör.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>