2 December

 

Har knappt sovit något för mina tankar är att jag måste få träffa Pär. Det enda jag vet är att läget inte har förvärrats eftersom jag står som närmast anhörig. Tro mig, så länge dom inte ringer känns det en gnutta bättre någonstans i bakhuvudet. Man vill inte se att skyddat nr står på din display.

Gick upp till grannen till Lotta och Peter. Dom tog en promenad med hundarna medans jag försökte få i mig frukost.

Väl på sjukhuset möts jag av en väldigt omtöcknad Pär. Han vaknar till lite snabbt och konstaterar att jag är där. Dessutom att jag faktiskt älskar honom.

Nu får han allt intravenöst, stesolid, betapred , glucose och annat smått & gott.

Hans tal är inte bra. Han har ordförrådet kvar men det är tungan och ansiktshalvan som gör det svårt för honom att tala. Han har aldrig tappat medvetandet och minnet är klart. Pär säger att han förstår om jag lämnar honom nu.

” För vem vill vara tillsammans med en mupp ? ”

Jag fick en klump i magen av vad han sa. Av vad han tror?! Tror han att jag ska lämna honom nu? Jag älskar honom och jag ska se till att han verkligen förstår det

Läkarna vet fortfarande inte vad det är. Om jag minns rätt så utredde dom om det var stroke etc under tiden dom försökte få bukt med kramperna. Vad var det som orsakade hans krampanfall? Vad är det som gör att det inte släpper? Frågorna var många. Alldeles för många.

Hans kropp är lugnet själv men blicken han ger mig är allt annat än lugn

Senare på eftermiddagen far jag och Lotta hem. Då skulle Pär få komma till en annan avdelning. Väl på affären får vi veta att Pär ska läggas i respirator på order av Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hjärnan måste få vila och en CT var gjord.

SAM_0219

Min kille sedan augusti och blivande sambo skulle läggas i respirator. Vi är så kära att vi klarar oss på luften vi andas och nu ligger han på intensiven? Vad händer?

Jag vet att jag hoppas att han känner att jag är vid hans sida. Att han hör det jag säger.

Om Simmaellersjunk

Jag är nyss fyllda 29 år och är sambo med Pär 39 år. Vi gick från att vara nykära till att numera kämpa mot en elakartad hjärntumör.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>