När känslorna svämmar över.

088e34e8131664c743586617e5e79e62

 

 

Ibland känns det som om känslorna inte får plats. Det är så många tankar och känslor så det bästa man gör för stunden är att lägga dom i en liten ask och hoppas att du aldrig mer kommer att se den. Den lilla förbannade lilla asken med alla dom jävla svarta känslorna. Fy fan för dom!

Dom finns där ständigt och än hur du gör så försvinner dom bara för stunden. Något som ständigt spelas om och om igen är paniken jag ser hos Pär dom första dagarna, när han ligger i respirator, hans blick när han säger att han faktiskt förstår om jag lämnar honom.. Om och om igen. Natt som dag,dag som natt. I kön på affären, frukosten.

Någonstans där bak är det någon gammal fighter som säger att du klarar detta också. Detta må det svåraste du varit med om, men du klarar dig. Ni klarar er! Att ge upp nu är att kasta allt i sjön. I helvete heller!!

Våra liv har kantats av svårigheter. Föräldrarna har gått bort tidigt, övergrepp, alkoholism, dåliga vänner, sjukdomar i vår närhet ( som dom allra flesta tyvärr har)..

Vi trodde någonstans för oss själva att vi hade kämpat nog tidigare. Nu får vi återigen kämpa men tillsammans! Ibland börjar man tvivla på hur allt är uppdelat.

Jag ska ändå erkänna att jag fortfarande tycker att det är orättvist. Det gör jag och kommer att fortsätta med det. Stundvis. När det är extra jobbigt! Mitt liv, mina känslor!

 

Om Simmaellersjunk

Jag är nyss fyllda 29 år och är sambo med Pär 39 år. Vi gick från att vara nykära till att numera kämpa mot en elakartad hjärntumör.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>